Häxor och linne

Är ni på väg till blåkulla idag? Var glada då att ni inte levde på 1600-talet. Sverige hade visserligen (jämfört med resten av Europa) få häxprocesser men valde istället att koncentrera de flesta till en kort period mellan 1668-1676 (den sista som avrättades för häxeri i Sverige blev det 1704). Vad som gjorde Sverige utmärkande mot andra länder är att vi här förlitade oss på barnvittnen i stor grad. Det ”stora oväsendet” som perioden kallas började med att en flicka i Härjedalen för prästen pekade ut Märet Jonsdotter som häxa. 300 kvinnor (och även män) kom att avrättas i Sverige, de flesta halshöggs för att sedan brännas, endast en person brändes levande.

En av de första stora spridarna i Europa av häxhysteri var boken Häxhammaren ”Malleus Maleficarum” som utgavs 1486 av två dominikanermunkar, båda kända för att ha förhört kättare med grymma tortyrmetoder. Boken är stark kvinnofientlig och spreds snabbt och blev väldigt populär bland massorna. (http://www.ungafakta.se/haxor/jakt/)


(bilderna hämtade från http://www.ungafakta.se/haxor/jakt/)

Sen undrar ni hur det gick för oss på syjuntan i söndags. Lite av detta såg ni inlägget nedan. Men vi hann faktiskt med mer, bland annat har vi nu införskaffat 10 meter linnetyg som det ska bli särk och underkjol av, och ju större vidd i klänningen desto mer tyg :). En underkjol hann bli kvar iallafall. Bilder kommer!!

Glad Påsk från oss alla till er alla

En hisnande historia - fortsättningen

Ni är säkert många som har suttit i spänd förväntan och undrat hur den hisnande historien med vecken skulle utvecklas. Det var inte lätt, modet sjönk flera gånger och kapitulationen var nära.  Men skam den som ger sig! Flera timmar, fem försök och 64 nålar senare hade detta:




...förvandlats till detta:


 

Det är nästan lite synd att sy på en linning, nålarna gör sig riktigt bra mot tyget och den barocka kjolen får en etnisk look helt i linje med vårmodet 2012.

 

Blicka tillbaka till 1600-talet

Nu utmanar barockflickorna sina läsare att under en timme ikväll leva som under 1600-talet. Det vill säga släck alla lampor mellan 20.30-21.30, varför inte gå längre och stäng av tv-apparaterna och allt annat hokuspokus :).

 


Men alla ni som nu har väntat och väntat på uppdateringar angående sömnaden av våra klänningar kan vi erkänna att vi varit lite slöa de senaste veckorna. Men misströsta inte IMORGON kommer vi tillbaka med nya krafter och då blir det att sy underkjolar och eventuellt särkar för idag har det inhandlats 10 eter linnetyg!!!!!




MEN SOM SAGT SLÄCK LJUSEN 20.30-21.30 Earth hour

Veckans outfit: en formell jacka

Om man vill klä sig för tillfället måste man kunna navigera den något snåriga kusten vid 'Fashion Land'. Under 16oo-talet fanns det många rätt och fel när det kom till kläder, speciellt om det gällde formella tillställningar.

Elizabeth Craven, eller Lady Powis som hon kallades, bär här en klänning med en skärning som har modellerats efter den formella dräkten från tiden.

Lady Powis, by Unknown English artist, ca 1630s.

 

Det vackra broderiet avbildar insäkter, blommor och frukt. På kjolen kan man även se annanasträd med fåglar.



En liknande jacka som Lady Powis bär finns bland Victoria and Albert museets samlingar:

A formal jacket, owner unknown, the Victoria and Albert Museum

 

Blomsterdekorationerna är troligen en del av de vanliga och fashionabla blomstermotiven som prydde många dräkter. Inspirationen till dessa fick man lätt från populära böcker med botaniska motiv. 
Motiven på just den här jackan består av kaprifol, jordgubbar, blåklint, nyponblommor, tistlar, penséer, nejlikor, fingerborgsblommor, gurkört, akleja bland annat. Man kan även se ärtskidor med små silver-förgyllda ärtor som omges av små fåglar, bin och maskar.  

Detail of formal jacket, the Victoria and Albert Museum.

 

Informationen kommer från Jane Ashelford’s ‘The Art of Dress’ och Victoria and Albert Museum.

En hisnande historia



Under tiden som vi väntar på material som behövs till liven har en del av oss så smått börjat på sina kjolar. En av klänningarna kommer ha en överkjol bestående av två våder blått siden, som klipptes till och syddes ihop i lördags. Dessa 280 cm tyg skall nu veckas i midjan för at slutligen mäta 65 cm.




De första 8 vecken är lagda- nu återstår väl bara ett hundratal. Missa inte den spännande fortsättningen på den hisnande historien om vecken!

Siden, solsken och gourmé

Solen strålade när vi begav oss till vår senaste syjunta. Våren närmar sig med stormsteg och vi måste sätta fart med våra projekt. För hur skulle det se ut om vi behövde jobba i moderna kläder?



Då planerade tygleveranser blev försenade fick vi lägga om planeringen lite.
Särkarna sköts på framtiden och vi fortsatte klippa i sidentygen. Vi må inte vara lika snabba som Disneys askungenmöss, men det både sattes sax i tyg, tråcklades och nålades för fullt till symaskinsmuller och glada tillrop.
När det inte längre bara var symaskinen som mullrade dukades kvällens gourmetmiddag fram och avnjöts i goda vänners lag.

Veckans outfit: en harlekina

Den internationella kvinnodagen har precis passerat och vi tänkte att vad passar inte bättre då, än en härlig klänning buren av drottning Ulrika Eleonora d.ä. av Sverige?

Harlekina dräkt, Ulrika Eleonora, Livrustkammaren.

- Harlekina klänning, Ulrika Eleonora, Livrustkammaren



Harlekin, eller narren, var en karaktär i commedia dell'arte och vanligtvis bar en dräkt med ett diamantmönster i rött, blått och grönt. Denna karakterisktiska dräkt var något som särkiljde narren från vanligt folk under Elizabeth I av Englands tid. Det skulle vara tyligt att harlekin stod utanför den sociala hierarkin, genom att de stod utanför överflödsförordningarna. Detta innebar också att de uttrycka sig mer fritt, och skämta om sådant som för vanliga människor ansågs vara ofint.

Ulrika Eleonora tros ha burit denna klänning i samband med en av hovets maskerader, och kanske var hon mer frispräkig än vanligt i dessa färgglada rutor?

Bilden kommer från Livrustkammaren.

 

Veckans outfit- en "Rhengrevedräkt"

I Dresdens Rüstkammer finns flera plagg bevarade som har burits av August II kallad "Den starke", kung av Polen, kurfurste av Sachsen och stor beundrare av Ludvig XIV.  Särskilt intressant är rhingravedräkten som syddes upp efter en förlaga som just Solkungen själv burit vid någon statsceremoni och som på Augusts uppdrag ritades av och kopierades av hans kammarherre Morgnon.


Wams / Rheingrafenkleid Augusts des Starken, bestehend aus Mantel, Wams, Hose und Paar Handschuhen
Tröja och byxor, August II, Rüstkammer, Dresden


Rhingravedräkten var på modet under 1660- och 70-talen och bestod av ett par mycket vida, kjolliknande byxor, här med kragformiga uppslag, och en kort tröja med skört. Både byxor och tröja pryds av favörer- banddekor- som vi sett tidigare på bl.a Karl X Gustavs gulddräkt buren år 1654.


Mantel / Rheingrafenkleid Augusts des Starken, bestehend aus Mantel, Wams, Hose, Paar Handschuhen
Kappa till rhingravedräkten, August II, Rüstkammer, Dresden


Till dräkten bars enligt 1600-talets mode en knälång kappa i samma tyg som som resten av dräkten samt handskar med mangifika silverspetsar runt handlederna. På huvudet hade August givetvis hatt, men denna finns inte bevarad. Däremot finns uppgifter om hattens plym, som bestod av 24 vita strutsfjädrar.

Handskar till rhingravedräkten, August II, Rüstkammer, Dresden



Augusts dräkt sys upp år 1718-19 då rhingravemodet sedan länge varit passé och den korta tröjan sedan 1670-talet varit ersatt av justaucorps-rocken. "Rhengrevedräkten" bars fömodligen vid ett skådespel i samband med sonens bröllop 1719 och ska alltså ses som en teaterdräkt. August "den starke" spelade där den franske kungen Ludvig XIV, sin forne rival. Snittet på dräkten är visserligen typiskt för 1660-talet, men färgskalan med turkosblått tyg och laxrosa band är tydligt färgad av modet som rådde vid tidpunkten då dräkten färdigställdes- ett spännande exempel på en historisk  tolkning av ett ännu äldre mode.

Bilderna kommer från Staatliche Kunstmuseum Dresden och informationen från Modelejon: manligt mode, 1500-tal, 1600-tal, 1700-tal av Lena Rangström.

Veckans outfit- Den dansande arkitekten

Den här veckan presenterar vi en balettkostym skapad av den franske konstnären Jean Bérain, verksam vid Ludvig XIV:s lysande hov. Solkungen var sjäv en tränad och kunnig dansare, under flera års tid tog han dagliga danslektioner och dansade själv i olika föreställningar- alltid samma roll, den som Solkungen givetvis.

Jean Bérain var en av många konstnärer anställda av Ludvig XIV och en viktig person i balettkostymens historia. Många av hans skisser finns bevarade än idag. Eftersom dansarna på scenen var stumma, var det dräkternas uppgift att förmedla viktig information om rollen de dansade, det var genom dräkterna man kunde identifiera rollfigurerna. Kostymen vi har valt som veckans outfit är ett extremt exempel på en  sådan dräkt, där kapitälet på huvudet, kolonnen runt bålen och pilastrarna på byxorna tillsammans med en vinkelhaken som dansaren håller i handen alla talar sitt tydliga språk.

- Jean Bérain, Arkitektkostym, L'École national supérieure des Beaux-Arts

Barocken är mycket bling bling

Historia kan förmedlas på många olika sätt. Till exempel tråkiga faktaböcker, roliga faktaböcker, dokumentärer, tv-serier osv. Två i Baoque Girls är barnsligt förtjusta i det brittiska barnprogrammet "Horrible Histories" vilket vi tycker borde göras en svensk upplaga av. Engelskt 1600-tal är kantat av revolutioner, halshuggna kungar osv men främst av kung bling Charles II. Titta och njut :)

http://www.youtube.com/watch?v=8mNzkBKUEZ8

Att klippa eller inte klippa det är frågan.

Det är hela tre veckor sedan som vi hade vår sista syjunta, men vi ska skärpa oss det lovar vi. Annars blir vi aldrig färdiga till sommaren. Igår jobbade vi dock på bra.

Det var verkligen dagen D, dagen då två av oss skulle klippa i vårt från London inköpta sidentyg. PANIK!!!!! Med stadiga händer tog vi saxarna och började och vet ni vad? Vi lyckades HURRA!!´





För en annan av barockflickorna har problemet inte varit sidentyg utan vilken färg ylletyget på hennes klänning ska ha men igår kom beslutet. Vad det blev? Det får ni veta nästa gång. Vi gjorde även en beställning av linnetyg för särkar och underkjolar.




Två av oss ska som sagts nu ett antal gånger ;) ha sidenklänningar och för att göra sidentyget i livet mer hållbart har vi bestämt att fästa vliselin på baksidan istället för att fodra med annat tyg. Sidentyg är ju väldigt skört och klänningarna kommer att bäras ofta under säsongen. Eventuellt fäster vi även vliselin längst ner på kjolen eftersom det är väldigt lätt att fastna och riva upp nederdelen. Ser ni bilden nedan vacker inte sant men hon i den gröna klänningen var inte så graciös när hon skulle springa efter att ha ställt in kameran så hela klänningens nedre del är sönderriven.




Som ni förstår togs många beslut igår och nu så här dagen efter är vi helt slut, tur att vi tog till lite barnarbete igår.

 

Nästa syjunta är planerad till den 10 mars, då syr vi med melodifestivalsfinalen i bakgrunden.

Maskerad

Medan Rio rustade för den årliga karnevalen rådde febril aktivitet i Stockholm med omnejd, då vi förberedde oss för en barock maskerad.  Dräkter syddes, plymer inhandlades, masker målades, kjolar fållades, pärlor dammades av och dansmästaren förberedde dansturerna samt musiken.

 

Maskerader var ett populärt nöje under 1600- och 1700-talen och särskilt under drottning Kristinas tid gavs det många tillfällen till dylika förlustelser vid hovet. Vissa veckor gick inte en dag utan festliga upptåg, baler eller baletter, vissa med speciella teman, gärna hämtade ur den grekiska eller romerska mytologin. Dräkterna skiljde sig oftast inte väsentligt från rådande modet, figurernas idenitet bestämdes istället utav detaljer i dräkten och typiska attribut. Vi inspirerades av dessa barocka upptåg och roade oss minst lika kungligt som drottning Kristina och hennes hov, om än med enklare medel.

 

 

Barnsligt

Idag talar hela Sverige om en liten prinsessa som såg dagens ljus på Karolinska sjukhuset i Stockohlm tidigt imorse. I december år 1626 talades först i Stockholm och så småningom även i resten av landet om den nyfödda prinsessan Kristina som många år senare skulle komma att bli en av Sveriges två regerande drottningar i modern tid och en skandalomsusad europeisk kändis. Innan hon hunnit fylla ett år hade ständerna erkänt henne som arvfurstinna och hon kom därmed att få samma utbildning som en manlig tronföljare för att i framtiden kunna axla manteln som Sveriges regent.

I Livrustkammarens samlingar finns ett klänningsliv bevarat som förmodligen har burits av den tvååriga prinsessan Kristina. Det är en tröja med skört i rosa sidenatlas med silvergaloner, öppen i ryggen där den knöts med fyra band. Färgen var urspungligen en mycket stark rosa nyans, men har blekts med tiden:
klänningsliv-tröja   KRS
Klänningsliv, drottning Kristina, Livrustkammaren


Kristina skolades tidigt in i rollen som framtida regent och fick redan som barn ta emot utländska sändebud. Hon hade förstås en lämplig garderob och från ungefär sex års ålder bar hon inte längre kolt, utan som brukligt var dräkter som följde dåvarande modet. På porträttet nedanför syns den åttaåriga drottningen i en klänning av vuxenmodell med pösiga uppslitsade ärmar och spetsar som pryder urringning och ärmslut. Hon vilar handen mot riksäpplet, en symbol för hennes kungliga makt och längre bort på bordet ligger bygelkronan som hon kommer krönas med år 1650 i Stockholm.

Bild: Drottning Kristina som barn, Jacob Heinrich Elbfas
Drottning Kristina som barn, Jacob Heinrich Elbfas, Nationalmuseum

Eppur si muove

Snön gnistrar och termometern har sjunkit till under -15 grader de senaste i dagarna i Svea rikes huvudstad. I ett kök i södra delen av staden samlades på söndagen fem galanta damer med ett mål i sikte, sin tredje syträff. Det nålades, syddes toaller, sprättades och mättes. Ett glas vin och en god bulgursallad höjde också stämningen i glada vänners lag. Om ni har svårt att föreställa er hur det ser ut på våra träffar tänk er mössen i Askungen….



Drottning Kristina ska ha sagt att ”besegra sig själv är som att besegra sin mäktigaste fiende”. Det är kanske där vi är i processen just nu :). Vi börjar nog förstå att vi faktiskt ska få ihop en varsin barockklänning men ibland infinner sig tvivlet, men tvivlet kan bara besegras av oss själva (Kristina hon var en klok kvinna).

Och medan stjärnorna vandrar sin färd över himlavalvet och jorden snurrar sina varv runt solen (för visst rör hon sig) så fortsätter vi vår färd mot färdiga klänningar.

Dress to Impress: skinnjackan

Skinnjackan kommer stort i vår, inte bara i svart utan bärs med fördel i någon av säsongens modefärger. Även på 1600-talet var skinnjackan ett måste och det hängde oftast ett par stycken i adelsmännens garderober. De svenska herrarna bar gula kyller i älgskinn, oftast i ganska enkel modell:
kyller - Lützen
Gustav II Adolfs älghudskyller, omkring 1630, Livrustkammaren.


kyller
Kyller i älghud, omrking 1690, Livrustkammaren.


Men vissa pryddes av broderier, givetvis i guld- och silvertråd, som detta kyller utan ärmar:

kyller
Erik Hansson Soops kyller, omrking 1630, Livrustkamamren.


Eller som delarna till denna tröja som av någon anledning aldrig syddes färdigt:

tröja, delar, sämskskinn
Delar till Gustav II Adolfs tröja, tidigt 1600-tal, Livustkammaren.


Tröjans sämskinn har dubblerats med vaxat linne och de båda lagren hålls ihop av broderier i guld-, silver- och silkestråd.

Baroque Girls

Five girls, four dresses and one sewing machine.

RSS 2.0