Häxor och linne

Är ni på väg till blåkulla idag? Var glada då att ni inte levde på 1600-talet. Sverige hade visserligen (jämfört med resten av Europa) få häxprocesser men valde istället att koncentrera de flesta till en kort period mellan 1668-1676 (den sista som avrättades för häxeri i Sverige blev det 1704). Vad som gjorde Sverige utmärkande mot andra länder är att vi här förlitade oss på barnvittnen i stor grad. Det ”stora oväsendet” som perioden kallas började med att en flicka i Härjedalen för prästen pekade ut Märet Jonsdotter som häxa. 300 kvinnor (och även män) kom att avrättas i Sverige, de flesta halshöggs för att sedan brännas, endast en person brändes levande.

En av de första stora spridarna i Europa av häxhysteri var boken Häxhammaren ”Malleus Maleficarum” som utgavs 1486 av två dominikanermunkar, båda kända för att ha förhört kättare med grymma tortyrmetoder. Boken är stark kvinnofientlig och spreds snabbt och blev väldigt populär bland massorna. (http://www.ungafakta.se/haxor/jakt/)


(bilderna hämtade från http://www.ungafakta.se/haxor/jakt/)

Sen undrar ni hur det gick för oss på syjuntan i söndags. Lite av detta såg ni inlägget nedan. Men vi hann faktiskt med mer, bland annat har vi nu införskaffat 10 meter linnetyg som det ska bli särk och underkjol av, och ju större vidd i klänningen desto mer tyg :). En underkjol hann bli kvar iallafall. Bilder kommer!!

Glad Påsk från oss alla till er alla

En hisnande historia - fortsättningen

Ni är säkert många som har suttit i spänd förväntan och undrat hur den hisnande historien med vecken skulle utvecklas. Det var inte lätt, modet sjönk flera gånger och kapitulationen var nära.  Men skam den som ger sig! Flera timmar, fem försök och 64 nålar senare hade detta:




...förvandlats till detta:


 

Det är nästan lite synd att sy på en linning, nålarna gör sig riktigt bra mot tyget och den barocka kjolen får en etnisk look helt i linje med vårmodet 2012.

 

Blicka tillbaka till 1600-talet

Nu utmanar barockflickorna sina läsare att under en timme ikväll leva som under 1600-talet. Det vill säga släck alla lampor mellan 20.30-21.30, varför inte gå längre och stäng av tv-apparaterna och allt annat hokuspokus :).

 


Men alla ni som nu har väntat och väntat på uppdateringar angående sömnaden av våra klänningar kan vi erkänna att vi varit lite slöa de senaste veckorna. Men misströsta inte IMORGON kommer vi tillbaka med nya krafter och då blir det att sy underkjolar och eventuellt särkar för idag har det inhandlats 10 eter linnetyg!!!!!




MEN SOM SAGT SLÄCK LJUSEN 20.30-21.30 Earth hour

Veckans outfit: en formell jacka

Om man vill klä sig för tillfället måste man kunna navigera den något snåriga kusten vid 'Fashion Land'. Under 16oo-talet fanns det många rätt och fel när det kom till kläder, speciellt om det gällde formella tillställningar.

Elizabeth Craven, eller Lady Powis som hon kallades, bär här en klänning med en skärning som har modellerats efter den formella dräkten från tiden.

Lady Powis, by Unknown English artist, ca 1630s.

 

Det vackra broderiet avbildar insäkter, blommor och frukt. På kjolen kan man även se annanasträd med fåglar.



En liknande jacka som Lady Powis bär finns bland Victoria and Albert museets samlingar:

A formal jacket, owner unknown, the Victoria and Albert Museum

 

Blomsterdekorationerna är troligen en del av de vanliga och fashionabla blomstermotiven som prydde många dräkter. Inspirationen till dessa fick man lätt från populära böcker med botaniska motiv. 
Motiven på just den här jackan består av kaprifol, jordgubbar, blåklint, nyponblommor, tistlar, penséer, nejlikor, fingerborgsblommor, gurkört, akleja bland annat. Man kan även se ärtskidor med små silver-förgyllda ärtor som omges av små fåglar, bin och maskar.  

Detail of formal jacket, the Victoria and Albert Museum.

 

Informationen kommer från Jane Ashelford’s ‘The Art of Dress’ och Victoria and Albert Museum.

En hisnande historia



Under tiden som vi väntar på material som behövs till liven har en del av oss så smått börjat på sina kjolar. En av klänningarna kommer ha en överkjol bestående av två våder blått siden, som klipptes till och syddes ihop i lördags. Dessa 280 cm tyg skall nu veckas i midjan för at slutligen mäta 65 cm.




De första 8 vecken är lagda- nu återstår väl bara ett hundratal. Missa inte den spännande fortsättningen på den hisnande historien om vecken!

Siden, solsken och gourmé

Solen strålade när vi begav oss till vår senaste syjunta. Våren närmar sig med stormsteg och vi måste sätta fart med våra projekt. För hur skulle det se ut om vi behövde jobba i moderna kläder?



Då planerade tygleveranser blev försenade fick vi lägga om planeringen lite.
Särkarna sköts på framtiden och vi fortsatte klippa i sidentygen. Vi må inte vara lika snabba som Disneys askungenmöss, men det både sattes sax i tyg, tråcklades och nålades för fullt till symaskinsmuller och glada tillrop.
När det inte längre bara var symaskinen som mullrade dukades kvällens gourmetmiddag fram och avnjöts i goda vänners lag.

Veckans outfit: en harlekina

Den internationella kvinnodagen har precis passerat och vi tänkte att vad passar inte bättre då, än en härlig klänning buren av drottning Ulrika Eleonora d.ä. av Sverige?

Harlekina dräkt, Ulrika Eleonora, Livrustkammaren.

- Harlekina klänning, Ulrika Eleonora, Livrustkammaren



Harlekin, eller narren, var en karaktär i commedia dell'arte och vanligtvis bar en dräkt med ett diamantmönster i rött, blått och grönt. Denna karakterisktiska dräkt var något som särkiljde narren från vanligt folk under Elizabeth I av Englands tid. Det skulle vara tyligt att harlekin stod utanför den sociala hierarkin, genom att de stod utanför överflödsförordningarna. Detta innebar också att de uttrycka sig mer fritt, och skämta om sådant som för vanliga människor ansågs vara ofint.

Ulrika Eleonora tros ha burit denna klänning i samband med en av hovets maskerader, och kanske var hon mer frispräkig än vanligt i dessa färgglada rutor?

Bilden kommer från Livrustkammaren.

 

Veckans outfit- Den dansande arkitekten

Den här veckan presenterar vi en balettkostym skapad av den franske konstnären Jean Bérain, verksam vid Ludvig XIV:s lysande hov. Solkungen var sjäv en tränad och kunnig dansare, under flera års tid tog han dagliga danslektioner och dansade själv i olika föreställningar- alltid samma roll, den som Solkungen givetvis.

Jean Bérain var en av många konstnärer anställda av Ludvig XIV och en viktig person i balettkostymens historia. Många av hans skisser finns bevarade än idag. Eftersom dansarna på scenen var stumma, var det dräkternas uppgift att förmedla viktig information om rollen de dansade, det var genom dräkterna man kunde identifiera rollfigurerna. Kostymen vi har valt som veckans outfit är ett extremt exempel på en  sådan dräkt, där kapitälet på huvudet, kolonnen runt bålen och pilastrarna på byxorna tillsammans med en vinkelhaken som dansaren håller i handen alla talar sitt tydliga språk.

- Jean Bérain, Arkitektkostym, L'École national supérieure des Beaux-Arts

Barocken är mycket bling bling

Historia kan förmedlas på många olika sätt. Till exempel tråkiga faktaböcker, roliga faktaböcker, dokumentärer, tv-serier osv. Två i Baoque Girls är barnsligt förtjusta i det brittiska barnprogrammet "Horrible Histories" vilket vi tycker borde göras en svensk upplaga av. Engelskt 1600-tal är kantat av revolutioner, halshuggna kungar osv men främst av kung bling Charles II. Titta och njut :)

http://www.youtube.com/watch?v=8mNzkBKUEZ8

Att klippa eller inte klippa det är frågan.

Det är hela tre veckor sedan som vi hade vår sista syjunta, men vi ska skärpa oss det lovar vi. Annars blir vi aldrig färdiga till sommaren. Igår jobbade vi dock på bra.

Det var verkligen dagen D, dagen då två av oss skulle klippa i vårt från London inköpta sidentyg. PANIK!!!!! Med stadiga händer tog vi saxarna och började och vet ni vad? Vi lyckades HURRA!!´





För en annan av barockflickorna har problemet inte varit sidentyg utan vilken färg ylletyget på hennes klänning ska ha men igår kom beslutet. Vad det blev? Det får ni veta nästa gång. Vi gjorde även en beställning av linnetyg för särkar och underkjolar.




Två av oss ska som sagts nu ett antal gånger ;) ha sidenklänningar och för att göra sidentyget i livet mer hållbart har vi bestämt att fästa vliselin på baksidan istället för att fodra med annat tyg. Sidentyg är ju väldigt skört och klänningarna kommer att bäras ofta under säsongen. Eventuellt fäster vi även vliselin längst ner på kjolen eftersom det är väldigt lätt att fastna och riva upp nederdelen. Ser ni bilden nedan vacker inte sant men hon i den gröna klänningen var inte så graciös när hon skulle springa efter att ha ställt in kameran så hela klänningens nedre del är sönderriven.




Som ni förstår togs många beslut igår och nu så här dagen efter är vi helt slut, tur att vi tog till lite barnarbete igår.

 

Nästa syjunta är planerad till den 10 mars, då syr vi med melodifestivalsfinalen i bakgrunden.

Maskerad

Medan Rio rustade för den årliga karnevalen rådde febril aktivitet i Stockholm med omnejd, då vi förberedde oss för en barock maskerad.  Dräkter syddes, plymer inhandlades, masker målades, kjolar fållades, pärlor dammades av och dansmästaren förberedde dansturerna samt musiken.

 

Maskerader var ett populärt nöje under 1600- och 1700-talen och särskilt under drottning Kristinas tid gavs det många tillfällen till dylika förlustelser vid hovet. Vissa veckor gick inte en dag utan festliga upptåg, baler eller baletter, vissa med speciella teman, gärna hämtade ur den grekiska eller romerska mytologin. Dräkterna skiljde sig oftast inte väsentligt från rådande modet, figurernas idenitet bestämdes istället utav detaljer i dräkten och typiska attribut. Vi inspirerades av dessa barocka upptåg och roade oss minst lika kungligt som drottning Kristina och hennes hov, om än med enklare medel.

 

 

Eppur si muove

Snön gnistrar och termometern har sjunkit till under -15 grader de senaste i dagarna i Svea rikes huvudstad. I ett kök i södra delen av staden samlades på söndagen fem galanta damer med ett mål i sikte, sin tredje syträff. Det nålades, syddes toaller, sprättades och mättes. Ett glas vin och en god bulgursallad höjde också stämningen i glada vänners lag. Om ni har svårt att föreställa er hur det ser ut på våra träffar tänk er mössen i Askungen….



Drottning Kristina ska ha sagt att ”besegra sig själv är som att besegra sin mäktigaste fiende”. Det är kanske där vi är i processen just nu :). Vi börjar nog förstå att vi faktiskt ska få ihop en varsin barockklänning men ibland infinner sig tvivlet, men tvivlet kan bara besegras av oss själva (Kristina hon var en klok kvinna).

Och medan stjärnorna vandrar sin färd över himlavalvet och jorden snurrar sina varv runt solen (för visst rör hon sig) så fortsätter vi vår färd mot färdiga klänningar.

Dress to Impress: skinnjackan

Skinnjackan kommer stort i vår, inte bara i svart utan bärs med fördel i någon av säsongens modefärger. Även på 1600-talet var skinnjackan ett måste och det hängde oftast ett par stycken i adelsmännens garderober. De svenska herrarna bar gula kyller i älgskinn, oftast i ganska enkel modell:
kyller - Lützen
Gustav II Adolfs älghudskyller, omkring 1630, Livrustkammaren.


kyller
Kyller i älghud, omrking 1690, Livrustkammaren.


Men vissa pryddes av broderier, givetvis i guld- och silvertråd, som detta kyller utan ärmar:

kyller
Erik Hansson Soops kyller, omrking 1630, Livrustkamamren.


Eller som delarna till denna tröja som av någon anledning aldrig syddes färdigt:

tröja, delar, sämskskinn
Delar till Gustav II Adolfs tröja, tidigt 1600-tal, Livustkammaren.


Tröjans sämskinn har dubblerats med vaxat linne och de båda lagren hålls ihop av broderier i guld-, silver- och silkestråd.

Dress to Impress: snörlivet

Stockholm Fashion Week har anlänt och det tänker vi uppmärksamma här på bloggen! Under veckan kommer vi posta en serie inlägg på temat 'Dress to Impress'. Och först ut är snörlivet, en mycket viktigt del av varje garderob.

Någon form av styvade klänningsliv hade funnits sedan början på 1500-talet, men mot 1600-talet blev lösa snörlivt populära. Till en början var styvnaderna till för att förhindra att det dyrbara klänningstyget blev rynkigt, men snart gick det över till att forma kvinnors kroppar efter den moderiktiga siluetten.

British stay, 1660s-1670s, Victoria & Albert Museum

 

Rosa silke har här sytts ihop med ett linnetyg; för han sydde man smala kanaler längs med snörlivet. I dessa kanaler stoppades valben, eller bard från bardvalen som det egentligen är. För att förhindra att snörlivet inte sprack i sömmarna under det hårda trycket, så förstärktes sömmarna med korsstygn och det doldes sedan av de dekorativa ripsbanden.

Detail of stays, 1660s-1670s, Victoria & Albert Museum

 


Snörlivet har små sydda öglor längs med axelbanden och ärmhålen där de raka ärmarna kan snöras fast med dekorativa band.


Bilderna och informationen kommer från Victoria & Albert Museum, och Underkläder av Britta Hammar och Pernilla Rasmussen (Signum, 2008)

Symaskinen



Innan vi fortsätter med redovisningarna av våra framsteg med klänningarna är ett par ord om tillkomsten av syjuntan på sin plats. Flera av oss bär sommartid historiska dräkter som arbetskläder och då dessa inte alltid har den optimala passformen uppstod idén att sy upp egna klänningar. Dessutom är några av skapelserna tänkta att användas då det träds ut i dans, givetvis barock sådan. Därmed är dräkternas funktionalitet av högsta vikt- vi har tyvärr inte påklädare som kan hjälpa oss på och av med kläderna på jobbet utan måste exempelvis  kunna snöra dräkterna själva, varför alla har snörning fram. Vi syr alltså inte exakta kopior av 1600-talsdräkter för hand efter historiska mönster. Vi har istället tagit fram historiskt korrekta modeller av klänningar, där vi anpassat vissa detaljer som skärningen på ringningen för att vi ska kunna lyfta hela armen till axelhöjd och inte enbart kunna böja den i armbågen som vissa adelsdamer gjorde när det begav sig. Så långt det är möjligt och ekonomiskt rimligt använder vi oss av naturliga tyger såsom siden, ylle och linne, men får hitta en modern ersättare för valben att styva liven med.

Symaskinen då? Den är ju inte historiskt korrekt, men eftersom vi inte är sömmerskor till yrket, inte har samma kunskaper eller färdigheter och inte har lika mycket tid som skräddarna på 1600-talet till förfogande, syr vi på maskin. Allt var faktiskt inte bättre förr och hade man haft symaskiner för 350 år sedan hade man inte tvekat att använda sig av dem!

Ett nytt liv!

Medan flera av oss har bestämt sig för att gå grundligt till väga i sitt klänningssömmande, med research, mönsterkonstruktion, färg- och tygval, har jag valt att gå den lata vägen och klä om en redan befintlig korsett med ett nytt fint tyg. Jag ska få ett nytt liv, helt enkelt!
Men vägen dit är ändå lång, först måste det gamla tyget sprättas av och tas isär för att kunna användas som mönster och sedan skall det nya tyget klippas till. Jag bävar för att sätta saxen i sidenet, tänk om det blir fel! Tur att vi har god support av varandra. Håll mig i handen, girls!

Tyget till det gamla livet skall bli mönster till det nya.

Den ryska konsten kom emellan.

Vintern kom till Stockholm igår och vi hade vårt andra symöte. Tyvärr blev syjuntan inte så lång då två i gruppen beslöt sig för att besöka utställningen ”Peredvizjniki–
banbrytare i ryskt måleri” på Nationalmuseet. Det skulle inte bli ett långt besök men tyvärr tyckte hela Stockholm också att det var en bra idé att gå dit på den allra sista dagen som den visades. Konstigt förresten hur en utställning som inte visar konst målat på 1600-talet kan dra mycket folk ;).

http://www.nationalmuseum.se/sv/Utstallningar/Tidigare/Peredvizjnikibanbrytare-i-ryskt-maleri/


Vi hann emellertid med att sy en toall till livet eller i alla fall klippa ut bitarna (en toall görs i ett ”skräp”tyg efter mönster för att kunna justera passformen). Att sy den fick vi som hemläxa. Vad gäller sykunskap är vi en blandad grupp, för vissa gick säkert läxan som en dans med för andra började uppdraget med att ta fram instruktionsboken till symaskinen för att kunna trä den. Men titta det blev ju bra ändå!!! (fler bilder från sykvällen kommer att komma)



Kunglig brudklänning a´la 1600-tal

Så här beskrivs Hedvig Eleonoras brudklänning då hon gifte sig med den svenska kungen Karl X Gustav 24 oktober 1654. En klänning av vit, blommönstrad sidendamast, med dekor av sex rader silverspetsar mitt fram och tre rader utmed klänningens nederkant. Modernt snitt för sin tid med djupt dekolletage, korsetterat liv och halvlånga ärmar. Förutom denna hade hon 22 klänningar med sig i sin brudkista.



Informationen kommer från boken "En brud för kung och fosterland" av Lena Rangström (Livrustkammaren, Atlantis 2010)

Bilden från Karl X Gustav och Hedvig Eleonoras bröllop är målad av Juriaen Ovens och tillhör Nationalmuseet och är hämtad från denna länk
http://emp-web-22.zetcom.ch/eMuseumPlus?service=direct/1/ResultDetailView/result.inline.detail.t1.collection_detailInline.$TspImage.link&sp=13&sp=Sartist&sp=
SelementList&sp=0&sp=0&sp=999&sp=
SdetailView&sp=0&sp=Sdetail&sp=1&sp=T&sp=0&sp=SdetailView&sp=4

och så var vi igång......

Jaha då har vi alltså börjat vårt äventyr. Tur att någon i gruppen är duktig på mönsterkonstruktion :). Hanna är inte bara duktig på att rita, hon är också en hård men rättvis arbetsledare. Innan vi ens får sätta en sax eller en nål i det fina sidentyget måste vi bevisa att vi kan sy rakt.... Vilket vi klarade med glans!!!!!!

I begynnelsen...

... var det siden. Metervis med siden och drömmar om 1600-talsklänningar.

Baroque Girls

Five girls, four dresses and one sewing machine.

RSS 2.0